Att man kan vara så fruktansvärt kär fortfarande, efter mer än ett år och efter man blivit sambos, att jag saknar honom bara jag åker till jobbet, eller är borta någon timme i stan. Så kär att fjärilarna fortfarande flaxar runt non stop i magen, och varje gång jag ser honom skiner jag upp. Varje gång han berör mig, som när han lägger sin hand på mitt ben i bilen så rusar blodet i min kropp. Jag känner verkligen av honom och jag vill aldrig vara utan honom. 

Nu är jag utan dig en alldeles för lång tid och jag känner mig halv. Jag oroar mig för allt och den trygghet jag vanligtvis har är totalt borta. 

Älskade Simon, du gör mig hel och jag längtar efter dig varje minut som går. Det finns ingen som är som du, så bra och fin på alla sätt och jag vill bara ha dig här vid min sida så att jag kan känna mig hel igen. 

33 dagar tills vi ses igen. Och då kommer jag aldrig att lämna dig såhär länge igen. Aldrig. 

Då vill jag förevigt ha dig vid min sida.

❤️